Ja nu är det nog!
Vi har en rejäl förskjutning mot juridik och kontrollsamhället. Allt ska mätas, vägas, dokumenteras och lämnas synpunkter kring. Jag tänker att det inte är hälsosamt för någon, vare sig för eleverna, föräldrarna, pedagogerna eller skolSverige. Det är ju i princip påbjudet att man som förälder ska och får tycka till om allt, vi är ju det mest individualistiska landet i världen och samhället välkomnar att allt kan anmälas. Till exempel på vår skola har vi blivit anmälda till Skolinspektionen för grus på gården (det aktuella barnet ramlade och fick skrubbsår) och vi har blivit anmälda för löss. Jag vet inte om föräldern i lusfrågan tänkte att vi skulle stå vid skolans huvudentré och avlusa barnen. Skolinspektionen har i uppdrag att öppna utredning på allt som kommer in (till skillnad från polisen som kan avskriva ärenden) och just denna inspektör trodde att lössen gick under smittskyddslagen, ska man skratta eller gråta? Nu fick vi ju ingen kritik vare sig för lössen eller gruset men väl ett gott skratt.
För en tid sedan kom en förälder till vår skola för hen hade hört så gott om oss och ville nu söka plats för sitt barn. Vårt samtal flöt på och just som hen skulle gå fick jag frågan: jag vill bara försäkra mig om att du som rektor till 100% tar ansvar för mitt barns uppfostran. Oj sa jag, nix det kommer inte att hända. Man skulle ju kunna tycka att hen i alla fall hade kunnat spara 1% till sig själv. Föräldern gick och hörde inte av sig mer. En sån här uppvaktning hör ju till undantagen men det som oroar mig är att vi har skapat ett samhälle som matar dagens föräldrageneration med orimliga föreställningar och förväntningar om vad man får och inte får, det vill säga i princip får man allt, och nu är den stora frågan hur vi ska klara att återgå till rim och reson, för det här duger ju inte alls. Vi som ser det från skolans värld håller väl alla på att få mer eller mindre nog, även om just vi är förskonade på vår skola.
Det har kommit en ny lag i Frankrike, arbetsgivaren får inte längre maila sina anställda utanför arbetstid, rätten av koppla ned. För vi gör olika, några kan ignorera jobbmailen men andra blir stressade och kan inte låta bli att kolla och är därmed ständigt påkopplade (som en elektronisk fotboja) och i takt med att vi blir mer och mer stressade för att vi inte kan koppla av fullt ut, utan alltid är nåbara, så behöver vi ta ställning, för det här kommer ju inte att hålla på sikt. Detta är ett arbetsmiljöproblem.
I samband med nya arbetsgivarlagen i Frankrike gick vi ut med ett föräldrameddelande, där vi ber våra föräldrar att i möjligaste mån kontakta oss under det som kan räknas som en rimlig kontakttid, i vårt fall att man mailar och hör av sig mellan kl 8.00-18.00 om inte frågan är akut. Det vill säga vi har hela 10 timmars kontakttid men inte gärna 18 timmar per dygn. En förälder hörde av sig och undrade vad vi menade, annars har det varit lugnt. De kanske inte har tagit del av vår hälsning ännu eller så är det nu vi får payback för våra goda föräldrarelationer, så tror jag nog att det är. Våra föräldrar litar på oss och respekterar vår verksamhet. Sedan starten av vår skola har vi varit noga med vårt pedagogiska tolkningsföreträde, alla är välkomna att tycka till, men det är vi i professionen som bestämmer. Det fungerar utmärkt och helt klart bidrar det till att vår skola fungerar väl och är stabil. Det är liksom lite ?take-it or live-it? över vårt koncept. Eller är du nöjd till 80% så gnäll inte över resterande 20, ingen vill höra.
Men den här utvecklingen är ju knappast föräldrarnas fel, utan vi har skapat ett samhälle där vi bjuder in till individens rättighetskalas, varsågod och välkommen att tycka till om allt och lite till, och är du inte nöjd så tryck på denna app och du kommer direkt till en lättförståelig meny för hur du anmäler din fråga till myndigheten X. Skyldigheter? nej var bara lugn, här har vi bara rättigheter, var så god och välj ur menyn: jag vill klaga lite, jag vill klaga mycket, jag vill klaga mest. Du kan också kontakta juridikföretaget VI FIXAR ALLT om du önskar överklagandehjälp!
Ja, man kan lugnt säga att det har gått överstyr och nu behöver vi hämta hem ett annat sätt att agera och förhålla oss. I mina ögon är det här en politisk fråga och en skolmyndighetsfråga och det är dags att byta kurs. Men frågan är om man klarar och förstår vidden av den röra vi har, jag vet inte, vi ser ju inga förbättringar på samhällelig nivå, snarare tvärtom, det är som om det ännu inte är tokigt nog. Men visst kan man väl börja känna av en liten proteströrelse NIX, SKOLAN KAN INTE LÖSA ALLA FRÅGOR (och mer elevhälsa, skolbibliotek, studie och yrkesvägledare, sommarskola och lärarassistenter är inte svaret på frågan). Först ska vi uppfostra på dagtid och sen nätpatrullera på nattetid och däremellan undervisa en kvart!
Men hur tar man tillbaka ett samhällskontrakt mellan vuxna på samhällelig nivå? Jag vet inte och jag är oroad, vi behöver aktsamhet, god ton och eftertänksamhet.
En sak är bra med vår skolas nya rekommendation, att inte skicka mail närsom dygnet runt, att i bästa fall åker ett och annat mail i papperskorgen när man väl har fått sova på saken.
Nu ska vi ju ha nationell samling för skolan och kanske finns här ett hopp, jag hoppas!
För visst är det väl dags nu, att återupprätta vårt gemensamma samhällskontrakt, med mina rättigheter kommer också skyldigheter och det är helt okej att också passa på att vara lite artig och hålla god ton.
Glad sommar!